Hjärnan och nervsystemet

HJÄRNAN

Hjärnan består av många olika delar, de tre viktigaste delarna kallas för storhjärnan, lillhjärnan och hjärnstammen.

LILLHJÄRNAN: Viktig för balans och rörelse (center för inlärda rörelser).

STORHJÄRNAN: är den mest utvecklade delen i hjärnan. Den är indelad i två hjärnhalvor som i sin tur är indelade i olika lober. Lober är olika delar i hjärnan som har olika uppgifter t.ex. en lob har hand om synen medan en annan lob har hand om hörsel och språk o.s.v.…

HJÄRNSTAMMEN: är den delen av hjärnan som styr andning, blodtryck och puls. Till hjärnstammen skickas alla signaler som kommer från nervcellerna och här sorteras ut vad som är viktigt och skickas vidare till ditt medvetande.

Hjärnan är aktiv dygnet runt så den behöver mycket näring och syre. Ungefär en femtedel av blodets energi förbrukar hjärnan. Det är alltså 20% av all syremängd vi har i kroppen. Centrum för tankar och känslor kallas psyke. Kropp och psyke hänger ihop genom att det skickas signaler hit och dit i nervsystemet.

Vårt medvetande finns i hjärnbalken.

Hjärnan är mjuk och ömtålig. Det är därför den har ett skallben som skydd.

Musklerna kan lagra socker och syre men det kan inte hjärnan. Det finns en vätska utanför hjärnan som dämpar stötar mot huvudet. En hjärna kan väga upp till 1.5 kg. Hjärnan bestämmer nästan allt som händer i kroppen.

I hjärnan finns det ungefär 100 miljoner nervceller. Hjärnan är uppdelad i två halvor, en vänsterhalva och en högerhalva. Vänsterhalvan är bra på matte och är ansvarig för logik. Den vänstra halvan innehåller också språkcentrum, tolkar mönster och är detalj-orienterad. Den högra är ansvarig för känslor. Den är också centrum för kontrollerande musik, konst och kinetiska förmågor. Därför, om ett problem som stroke inträffar i den vänstra halvan får man problem på höger sida av kroppen. Den högra sidan av hjärna brukar syra den vänstra sidan av kroppen och den vänstra hjärnhalvan styr den högra sidan av kroppen.

NERVSYSTEMET

Hjärnan, ryggmärgen och nerverna kallas för nervsystemet och nervsystemet tar emot olika typer av information, från dem fem sinnesorganen: hörsel, känsel, lukt, smak och synintryck.

.

Nervsystemet är den del av det organ som ansvarar för de elektriska impulser som skickas till vävnad. Nerverna får en massa signaler från hjärnan och ryggmärgen. Man brukar dela in nervsystemet i två delar, det centrala nervsystemet består av hjärnan och ryggmärgen och det perifera nervsystemet består av alla nerver ute i kroppen. Det finns också något som heter det autonoma nervsystemet som sköter t.ex. andningen, ögonlocken, tarmarna m.fl.

Det centrala nervsystemet innehåller ungefär hundra miljarder nervceller. Sammanbindande nerver binder samman olika delar av hjärnan och ryggmärgen.

Varje nervcell har ett utskott som kallas för axon (runt det mesta axonet finns det myelin och detta har i funktion att isolera axonet så signalen går snabbare och bättre). Dendrit är huvudet/kroppen på cellen och sitter kopplat till cellerna (exempelvis muskeln). Det som är typiskt för nerver är att dem kan bilda, ta emot och leda elektriska impulser. Impulser är en form av elektriska urladdningar som uppstår i nervcellerna.

Det som skiljer cellerna ifrån många andra celler är att det har utskott (nervtrådar) En nerv kan ha kontakt med tusen olika andra nervceller samtidigt. 

Extra (Henrik): 

Vad är reflexer?

Reflexer är kroppsrörelser som aktiveras av stimuli utanför vår medvetna kontroll. Reflexerna avlöser varandra i ett förutbestämt schema. Skyddsreflexer är snabbare än tanken. 

Nervsignalen går från den stimulerade platsen till ryggraden, ryggraden skickar signaler till musklerna som utför reflexen. Därefter skickas signalen till ryggraden som skickar vidare signalerna till hjärnan. (rörelsen sker automatiskt)

I vanliga fall sker det så att kroppen får en signal från kroppen som går till ryggraden till hjärnan och sedan händer det något (vi styr rörelsen medvetet)

Ryggmärgen sköter kroppens reflexer

Ryggmärgen är en viktig omkopplingsstation för de nervbanor som går till och från hjärnan. Den tar även hand om vissa reflexer utan att hjärnan behöver bli inkopplad. Om man till exempel lägger handen på en varm platta drar man tillbaka handen innan man knappt hunnit bli medveten om värmen och smärtan. Denna reflex sker snabbare än om impulsen måste hinna nå hjärnan innan den leder till att handen tas bort. Tack vare detta undviks skador på vävnaderna. Det är alltså en skyddsreflex.
Flera andra reflexer fungerar på liknande sätt, till exempel knäreflexen. Läkaren testar den genom att knacka med en reflexhammare nedanför knäskålen. Man sparkar då uppåt med benet utan att kunna kontrollera rörelsen. Blinkreflexen och pupillreflexen är andra exempel.